
Den tryckta Klimatsektionen i DN:s A-del, 9-18 december 2009, var en idé skapad och producerad av InPress
För mer info om egna tidningar med smart distribution, tryck och digitalt:
Skicka e-post
070-373 30 70
www.inpress.com

Det finns inga enkla svar på våra stora klimatproblem. Men Elinor Ostrom, årets Nobelpristagare i ekonomi, bidrar med en viktig pusselbit när hon pekar på att självförvaltning ofta kan leda till en bättre förvaltning av miljöresurserna.

En annonssektion från
Forskningsrådet Formas
www.formas.se
Britt Olofsdotter Jönsson svarar på frågor om innehållet,
08-441 70 87, Skicka e-post
Länge har synen på allmänt ägda resurser präglats av pessimism. Man har förutsatt att en naturresurs som ingen äger automatiskt kommer att drabbas av rovdrift. Men Elinor Ostrom har i sin forskning visat att lokal självförvaltning under vissa förutsättningar kan vara bättre arbete än storskaliga politiska styrsystem.
Ett exempel gäller hummerfiskarna i Maine, som på 1920-talet bestämde sig för att försöka rädda det hotade hummerfisket. Regeringsingripanden är inte det enda sättet att lösa ett problem, förklarar Elinor Ostrom. Kanske skulle ett robustare socio-ekonomiskt system kunna hjälpa oss att gensvara bättre på klimatförändringen?
– Det kan hända att den globala klimatförändringen är en så stor och katastrofal förändring att många system inte har tillräckligt med återhämtningsförmåga. Kommer det att finnas ett Nederländerna i framtiden? Kommer det att finnas ett Bangladesh? Kanske kommer vissa system att ha tillräcklig förmåga till anpassning, men inte alla. Jag är mer bekymrad över Bangladesh än Nederländerna, säger Elinor Ostrom.
Lösningar behövs på flera plan
Frågan är om det är lönt att regeringar försöker planera framåt?
– Ja, bara de förstår vilken komplex fråga det här är och inte tror att de klarar sig med en liten prydlig plan. Det här är något som vi måste arbeta med på flera plan, så jag är bekymrad över att många människor tror att det enda sättet att hantera global förändring är internationella överenskommelser.
Om vi bara sitter still och väntar på att våra nationella ledare ska komma fram till en överenskommelse, kommer människor längs kusterna att förlora sina landområden.
Elinor Ostrom tror inte på generella planer eller enkla lösningar.
– Helt enkelt för att förhållandena ser så olika ut på olika platser och i olika politiska system. Det man borde göra är att se på sitt eget lokala samhälle och lokala ekologiska system och säga: vad är det vi fruktar mest? Låt oss titta på det och fundera över hur vi kan hantera problemen om något sådant inträffar.