– De flesta av oss är intresserade av långsiktiga perspektiv och lösningar. Kyrkans perspektiv har alltid varit långsiktigt och i grunden optimistiskt, säger ärkebiskop Anders Wejryd.

Optimist på uppdrag

Som ärkebiskop leder han Sveriges största folkrörelse. Han gör det med ett varmt klimathjärta och som en självklar del av kyrkans uppdrag.

Anders Wejryd ger intrycket av en nyfiken pojke som tidigt upptäckt glädjen över snillrika och därtill vackra formuleringar. För honom är det inget modernt tillägg till kyrkans uppdrag att prata om arbetet för ett rättvist klimat. Det är en självklar och naturlig del av att vara kristen.

Aktiva i Svenska kyrkan har genom sitt arbete runt om i världen så tydligt sett vad klimatförändringar betyder, framför allt för de fattiga länderna. De har sett hur klimatförändringarna skapat flyktingströmmar, politisk oro och nya utmaningar för redan utsatta jordbruk, speciellt i Afrika och Asien.

– Vår uppgift är att se medmänniskan och att se till att det goda sker, eftersom vi tror på en Gud som vill människan väl.

– Det betyder att vi är intresserade av rättvisa villkor för människor. När det gäller koldioxidutsläpp tänker vi inte omedelbart på hur lite eller mycket utsläpp ett land har rätt till, utan på individerna och vad som skiljer deras möjligheter till så olika utrymme. Ofta på grund av vad den rika delen av världen redan orsakat miljömässigt.

– Rikast är inte lyckligast, säger han sedan. Det är i delandet som vi blir människor.
Anders Wejryd citerar Psaltaren fritt ut minnet: ”Vi drömmer om en tid när kärleken och rättfärdigheten ska omfamna varandra”.

I arbetet för en bättre värld klimatmässigt, menar Anders Wejryd att kyrkan inte kan ordinera detaljrecepten.

– Vi har ingen annan sakkunskap än den naturvetenskapen erbjuder oss. Det finns ingen motsättning mellan naturvetenskap och tro. Så samarbete över folkrörelse- och politiska gränser är inte farligt. Oftast delar vi samma grundvärderingar.

Kyrkans perspektiv har alltid varit långsiktigt och inriktat på lösningar.
Så pessimist är han inte, ärkebiskopen.

– Vår religion präglas av en obändig optimism. Vi är som kristna skyldiga att göra det bästa för varandra. Jag är i grunden optimistisk med risk att behöva bli besviken – men hellre så, säger han.